Jag och havet

(Vers 1) Hör hur havet, sjunger en sång för mig, en melodi ,från djupets hemlighet. Vinden dansar genom, tid och rum, den viskar om frihet, en evig brunn. (Pre-Refräng) Hör vågorna slå, som hjärtats slag, en rytm som aldrig tar slut, en oändlig dag. Och vinden bär mig, högre än förr, mot horisonten, där allt börjar om. (Refräng) Jag är ett med havet, ett barn av vinden, ett rop från jorden, där allt har sin början. Naturens kraft, en styrka så ren, den bär mig framåt, till tidens sken. (Vers 2) Jag går på stranden där tystnaden bor, känner sanden som minner om allt som gror. Träden viskar om gamla liv, rötterna djupa, men ändå så livgivande fri. (Refräng) Jag är ett med havet, ett barn av vinden, ett rop från jorden, där allt har sin början. Naturens kraft, en styrka så ren, den bär mig framåt, till tidens sken. (Refräng) Jag är ett med havet, ett barn av vinden, ett rop från jorden, där allt har sin början. Naturens kraft, en styrka så ren, den bär mig framåt, till tidens sken.