Imse Vimse Spindel

Lyrics

Över taken ligger dimman tät,
under honom gapar stadens sår.
Han har byggt sin väg av tunna trådar,
ingen vet hur högt han vågar gå.

Vattnet samlas längs de kalla rören,
första droppen träffar som ett slag.
Han försöker hålla kvar vid kanten,
men förlorar allt han byggt idag.

Nere på marken,
stel efter sitt fall.
Ett ben söker fäste
mot väggen intill.

Imse vimse spindel klättra upp för trå’n.
Hela himlen brister — ändå tar du dig härifrån.
Liten under världen, men du lever än.
Res dig ur spillrorna och börja om igen!

UPP IGEN!
ETT FÄSTE TILL!
UPP IGEN!
SÅ LÄNGE KROPPEN VILL!

Jag har sett mig själv i samma rännsten,
räknat timmar utan någon sömn.
Suttit kvar med telefonen släckt
för att slippa säga hur det känns.

Genom glaset såg jag något röra sig,
längs ett stuprör utanför mitt rum.
Samma lilla kropp som föll i går
drog sig upp mot takets kant på nytt.

Jag reste mig långsamt.
Jag drog undan stolen.
Ett steg genom rummet.
Min hand på en dörr.

Imse vimse spindel klättra upp för trå’n.
Hela himlen brister — ändå tar du dig härifrån.
Liten under världen, men du lever än.
Res dig ur spillrorna och börja om igen!

UPP IGEN!
ETT FÄSTE TILL!
UPP IGEN!
SÅ LÄNGE KROPPEN VILL!

Ingen såg hur svårt det var
att bara lämna sängen.
Ingen hörde vad jag sa
med pannan mot min dörr.

Men där ute över gården
hängde nätet vått av regn.
Och den som nyss låg nere
hade börjat bygga igen.

JAG TAR ETT STEG!
JAG TAR ETT TILL!
MED ALLT SOM VÄRKER
STÅR JAG STILL—

SEN GÅR JAG IGEN!

Imse vimse spindel klättra upp för trå’n.
Hela himlen brister — ändå tar du dig härifrån.
Liten under världen, men du lever än.
Res dig ur spillrorna och börja om igen!

UPP IGEN!
ETT FÄSTE TILL!
UPP IGEN!
JAG ÄR HÄR ÄN!

En tråd över kanten.
En hand på min dörr.
Jag går ut i morgonen
med regnet i mitt hår.